För att be om redigering av rättigheter på Wiki, klicka här.

Rotesystemet och dess utskrivningshandlingar

Från FamilySearch Wiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Utskrivningarna var ett system för att få soldater till den svenska krigsmakten och som fungerade från år 1620. År 1619 utfärdade kung Gustav II Adolf en särskild krigsfolksordning som blev det system som användes för utskrivningar av soldater i Sverige fram till runt 1680 då det avlöstes av det karolinska Indelningsverket.

Prästen i varje socken fick till uppgift att upprätta längder över alla män som fyllt 15 år och därmed blev krigstjänstpliktiga. Detta innebar att många av prästerna, för att kunna göra detta började föra kyrkbäcker av olika slag. Detta långt innan 1686 års kyrkolag kom som föreskrev krav om att föra kyrkböcker över människorna i en socken.

Rotelängden[redigera | redigera wikitext]

Den grundläggande handlingen var en rotelängd. En rote bestod vanligtvis av en grupp på 10 män. För frälsebönder kunde gruppen tidvis bestå av 20 män. Från varje rote skulle sedan en man skrivas ut till militärtjänst. Övriga män i roten kunde efter en utskrivning fortsätta med sitt civila liv fram till nästa utskrivning som vanligtvis tog plats 3 eller 4 år senare och som skedde när riksdagen beslutat om det då en ny knekt utsågs.

Rotelängden var den handling som Prästen upprättade och längden skulle vara färdig när förättningen om utskrivning började. En rotelängd innehöll alla män i socknen som fyllt 15 år, fördelade by- eller gårdsvis. Efter var 10:e man drogs ett streck och därmed var männen indelade i rotar. Sedan, under själva inskrivningen gjorde man noteringar i marginalen och den man som blev utskriven i varje rote fick ordet ”knekt” inskrivet, men man antecknade ofta även andra uppgifter såsom ålder eller fysiskt skick.

Utskrivningarna förrättades av utskrivningskommissarier. Det var vanligen Landshövdingen eller en Lagman och Översten och de var biträdda av Häradshövdingen, Fogden, Prästen och Kompanichefen.

Utskrivningslängd[redigera | redigera wikitext]

När utskrivningen var klar upprättades en utskrivningslängd. Denna längd innehöll alla de män som tagits ut till soldater och denna lista skulle skickas in till det lokala befälet som skulle ta hand om de nya soldaterna. Detta skedde sedan de mönstrades in vid generalmönstringen.

Ett annat exemplar av utskrivningslängden skickades till de centrala myndigheterna. Från år 1630 var det Krigskollegium i Stockholm som fick dessa listor.

Man räknar med att under perioden 1621-1721 (freden i Nystad) dog var 3:e vuxen man i arméns eller flottans tjänst. Sveriges landsbygd blev bland utländska besökare känt som ”knektänkornas land”.

Befrielse från utskrivningar[redigera | redigera wikitext]

Det förekom att en del områden i Sverige, genom avtal med kronan blev befriade från utskrivningar. Allmogen i Dalarna skrev redan 1621 ett avtal om att hålla med 1.400 knektar till förfogande mot att man blev befriad från utskrivningsförfarandet.

Vid freden i Brömsebro fick Sverige bl.a. sig tilldelat Jämtland och Härjedalen. Dragonregementet i Jämtland sattes upp 1846 och skulle bemannas med rekryterade knektar från Medelpad och Ångermanland. Istället för utskrivning skrev man även här avtal om att sätta upp en viss mängd knektar mot befrielse för utskrivning.

Å 1649 upprättar även Västerbotten ett avtal med kronan om att hålla ett knekthåll mot att man befrias från utskrivningssystemet.

Härjedalen vakansätts år 1662 mot en årlig avgift på 900 daler silvermynt.

Krigsarkivet[redigera | redigera wikitext]

Roterings- och utskrivningslängder för perioden 1620-1680 förvaras idag på Krigsarkivet. Dessa handlingar är ordnade i kronologisk ordning och varje volym omfattar ett eller två landskap. Detta innebär att en stor del av den vuxna manliga befolkningen finns bevarad för forskning för en period innan kyrkobokföringen fick sitt genombrott på 1680-talet.

Noterbart är också att dessa handlingar är mer heltäckande av befolkningen på en plats än de längder som upprättades av de skattskyldiga för denna tidsperiod.